15. aug, 2017

Många hundar gör små och stora bragder, en del varje dag, andra då och då. Svenska kennelklubben utser en bragdhundsvinnare årligen, där skulle min Izza ha platsat lätt. Men denna gång så träffade jag bragdhunden och dess ägare på en hundutbildning som vi bägge var på, där berättade hon hur viktig hennes hund var när hon blev sjuk i cancer, när alla hennes vänner försvann som ett brev på posten. Så var det alltid hennes hund som var vid hennes sida och gav henne kraften till att leva och hade en central roll i hennes rehabilitering till att kämpa, att komma tillbaka till livslusten, livsglädjen.

 

Izza vilket stöd hon var för mig när min mamma dog i cancer, allt skenade iväg, min mamma dog på fem månader, samtidigt blev min andra hund sjuk och dog, och min ena bror försvann in i religionen. Izza var min fasta punkt i en tillvaro som rasat samman, hon var ett enormt stöd, hon fanns där, när inte människan var där, hon var ett enormt fint stöd. Min hund var en stor del av mitt läkande i min sorgprocess. Tillsammans med våra långa skogspromenader och att vi precis hade kommit in på räddningshundsutbildningen utgjorde faktorerna som gjorde att jag orkade med tillvaron. Men vad är skillnaden? vad är det som gör att människan som ska utgöra en vän inte står kvar i svåra tider, som sviker, när livet visar motgångar, dödsfall, krossade hjärtan?. Det är alltid människor som inte "orkar" vara vänner i tuffa tider i livet. Hunden är alltid där och en eloge till min Izza och alla andra hundar, som orkat/orkar vara där som en motivation till livet, en motor till själva livslusten.

 

Izza var en helt underbar hund, så klok och en gyllene bärare av sin ålder. En eminent följeslagare i att vara min bästa vän. Du som vovve var cool som bara en vovve kan bli som levde i 15,5 år. Du var min stjärnvinst i hela ditt liv, det visste jag och du som vovve också. Min hyllning till dig, en fin vän- vilka härliga år vi haft, men också tunga mörka år. Ditt hundliv med mitt människoliv har präglats av mycket glädje och upplevelser, men även av livets motgångar. Du min vovve har alltid funnits där, vid min sida, med din närvaro och din villkorslösa kärlek till mig din matte. Dina egenskaper hos dig min älskade vovve har varit fantastiska. En valp med mycket energi, livlighet ville jag ha, för att kunna "arbeta" med och så blev det. En livlighet som ibland gick överstyr. Vi tränade jaktapportering, lydnad, viltspår och däremellan mycket lekkontakter med schyssta hundar och människor, dessutom tillkom passivitetsträning. Du hade den lilla egenheten att du gillade att klättra och du tyckte om höga höjder, ibland undrade jag om du hade lite katt i dig. Din energinivå behövdes arbetas mer med, nu var du lite över två år, vi kvalade in på räddningshundstbildningen, fyra tuffa uttagningar tillsammans med naturligtvis höga krav på både förare och hund- Vi klarade det!!

 

Min lycka över det blev kortvarig, min mamma och din dagmatte hade blivit allvarligt sjuk, efter fem månader var hon död, strax efter hennes död, dog min andra älskade äldre hund, och din superfina kompis och din trygga vän, som nu var borta och återkom aldrig. Återigen vet jag inte hur du bar dig åt, du hade aldrig ylat tidigare och inte heller mer i ditt liv, men ögonblicket innan telefonen ringde med dödsbudet, så ylade du så sorgligt, att jag förstod att min mamma dog i det ögonblicket. Jag tackar dig min vovve och vän, att du funnits där och att räddningshundsutbildningen var något som upptog vår tid. Det blev min och din "räddning" och alla våra skogspromenader. Du har varit en glad, trygg vovve med ett starkt psyke i kombination med en stor älskvärdhet. En äka och sann räddare. Vi har rest mycket och tävlat, eller så har det varit att vi rest och hälsat på vänner och bekanta, alltid lika smidig och stabil i alla dess olika miljöer. Min vovve du har haft en utpräglad smidighet när vi varit ute och rest, lika följsam då som när vi gick räddningshundsutbildningen och ålade, kröp oss fram i/under avloppsbrunnar, eller husruiner, eller när vi tränade i mörker i de långa sjukhuskulverterna, eller när vi var på dina älskade höjder. Du vek aldrig från min sida, dessa egenskaper gjorde du aldrig avkall på i ditt liv när det gällde mig- din matte. Naturligtvis blev det championat titlar för dig och mig och andra priser. Du har älskat att spåra och att simma, att vattenapportera gjorde du nästan varje dag under hela badsäsongen. Inte att förglömma alla besök i zooaffärerna, som också var högt på din gilla lista.

 

Ett roligt minne av många, är när du en sommar fick uppdraget att hjälpa mannen som skulle hålla rent badstränder från alla kanadagäss. Mannen lyckades föga, däremot gjorde du ett effektivt snabbt arbete, du väntade alltid på mitt klartecken, till att få starta, när du fått det, så tog du några smygsteg, sedan tog du sikte rakt in i mitten av alla gäss, och skingrade dem med ett woff, ibland två woff, mer behövdes inte så var alla kanadagäss som bortblåsta-formligen. Det var så häftigt att se dig min vovve i fullt smart arbete, att skingra dessa hundratals kanadagäss, något som inte människan hade lyckats med. Efter avslutat arbete var du väldigt stolt och nöjd. Dessutom visste du att belöningen var det som du gillade ofantligt mycket-en glass, och mitt beröm och en man som var imponerad av ditt arbete.

 

Ditt mod kom säkert från din mamma som inte drog sig för att slåss med grävlingar om de kom för nära hennes revir, dessutom klarade hon sig alltid helskinnad, när hon inte slogs med grävlingar så var hon en skicklig jaktchampion, din pappa var en av de få hundar som tagit fem olika championat titlar i olika grenar och varit Svensk Mästare i en av dem, så du hade mycket att brås på och jag att förvalta. Din älskvärdhet, eller din förmåga att du kom människor nära, har gjort att vi övervägande hade dagmattar/hussar och hundpersonal, när det varit aktuellt-alla tyckte väldigt mycket om dig. Du finns med på vackra foton, akvarelltavlor och porträtteckning av blyerts gjorda av konstnärer och bildkonstnär. Men mest finns du med mig i mitt hjärta.

 

Tack min vovve för alla fantastiska år, jag är tacksam för din plats i mitt hjärta och liv.

Du var en pärla "mitt hjärta".

Ywonne Viklund  Publicerad 8 nov-16 i Morrr.com

Copyright © Hundbloggareywonneviklund.se

5. aug, 2017

Fördelarna med att komma närmare en hunds ursprung, är att hunden blir mer i harmoni och mår bra. Dessutom blir hunden av med onödig stress och samarbetet stärks mellan hund och människa. Hunden får utlopp för sitt naturliga beteende och behov.

 

Vad bör du veta som hundägare om hundens behov och beteende?

Först och främst rasens ursprung, dess historiska bakgrund. Hundrasens ursprungliga arbetsområden. Vilka uppgifter utförde rasen i begynnelsen, vilka generella egenskaper har rasen. Många gånger glöms den kunskapen bort av ägaren till hunden, eller att som hundköpare så vet man inte riktigt det, man är inte påläst på rasen. Bli inte förvånad om du har ex. en terrier och den visar skicklighet av att fånga sorkar, råttor, möss. För du har ju en gryt och råtthund med dess ursprunglighet.

 

Lika väl att veta vad som är lämplig träning för sin hund (ras) lika viktigt är det att veta vad som inte lämpar sig i träning för sin hund (ras).

 

Har du en retriever ras ska du helst inte ha någon kamp lek med hunden. För det kan förstöra retrieverns apporteringsarbete. Det naturliga mjuka bett i ett apporterande byte blir för hårt. Det blir skador på bytet, och det ska/får det inte bli. Tänk dig att en retriever ska vara så mjuk i munnen att den ska kunna apportera ett rått ägg utan att det blir skadat eller krasar och går sönder. Utan ägget ska avlämnas helt och fint till föraren. Många retrievers tycker också spontant om att bära, uppmuntra och låt den göra det.

 

Den kloka pudeln är en apporterande fågelhund som har passion för vattnet, som det inte talas så mycket om, men värt att veta.

 

Egentligen är det här kunskap att veta innan ett hundköp/valpköp vad för hundras köper jag och dess ursprungliga arbetsområden/uppgifter och köper du en blandras så är det alla raser som hunden har i sig, att ha vetskap om.

 

Men så ser inte verkligheten ut för alla hundar och hundägare, men man kan lära sig mer om sin hund (ras) ursprungliga arbetsuppgifter och de generella egenskaper och hur du tränar på ett positivt sätt, för att hunden ska få ett bra liv tillsammans med dig som ägare.

 

Hundens grundläggande behov som bra foder, sömn, vila, närhet, omvårdnad, skötsel, att hunden inte går och är sjuk, promenader/motion utgår jag ifrån i detta blogginlägg att den kunskapen finns.

 

Däremot så har hunden behov av social träning, ett socialt samspel med ägaren, genom en bra kommunikation, men social träning är också att få träffa andra hundar, små, stora, vuxna, valpar, andra människor, vuxna och barn och andra djurvarelser.

 

Hunden är ett flockdjur, och behöver sällskap och att vara med och  delaktig i sin familjeflock, så att det sociala samspelet fungerar väl. Att stärka det sociala samspelet och kommunikationen, kan vara samarbete genom jaktträning och/eller jakt med ägaren, eller man löser en annan slags arbetsuppgift tillsammans.

 

Hunden har behov av att miljötränas, för att bli trygg och kunna fungera i vårt samhälle och måbra i det. Miljöträning består bland annat av att åka tåg, tunnelbana, buss, båt, bil, vara i stadsmiljö, vara på landsbygd, olika slags ljud i samhället, olika slags underlag som finns både inomhus och utomhus, att hunden är trygg och har självförtroende till att förflytta sig på olika underlag. Som ex. kan det vara golv som är blanka, lite hala, eller underlag som är stabila, underlag som grus, gräs, asfalt osv. Fast allt är ju med en försiktighet i inlärningen så att hunden inte skadar sig på något sätt eller blir rädd.

 

Sedan kommer hundens behov av att få vara hund.

 

Att tillgodose hundens ursprungliga behov och beteende kan vara att träna/jobba med olika jaktbeteende hos hund, som sker genom att hunden får viltspåra, söka, spåra, apportera, bära, ställa vilt, skälla på vilt, vallning, smyga, springa--beroende på vad för ras du har och dess behov. De flesta raser kan göra det mesta, av det jag har räknat upp, men viktigt att tänka på är att anpassa träningen just för din hund och dess behov, för det var ju det här med att vissa raser är mer lämpade för vissa uppfigter än andra.

 

Träning av jaktbeteenden till vardags, gör att hunden får utlopp för sina ursprungliga instinkter och hunden får använda sin näsa i sin kombination med ett fantastiskt luktsinne. Allt görs under kontroll, med föraren/ägaren i kontakt, samarbete och lydnad.

Det ger en nöjd och mer lyhörd hund, så ge din hund en vardag som innehåller mer av det urspungliga beteendet.

Ywonne Viklund publicerad i Morrr.com 14/1-17

Copyright © Hundbloggareywonneviklund.se