28. aug, 2017

Ett år i tid har gått - utan min vovve

Livet ruskar och skakar om, och det gäller att rusta sig inför sorgen när den drabbar. Likt dina vattendroppar som du, min vovve skakar ur din päls, så har mina tårar runnit under året som gått.

 

Min älskade vovve, du var äldre av de äldres skara. Vi är inte många som har fått den stora förmånen att få uppleva att ens hund blir så gammal som 15,5 år och fortfarande ha sin värdighet kvar. Det hade du min vovve, visst började dagarna och livet hasta på, till det oundvikliga slutet, men du var pigg med många årsringar.

Julen hade gått gilla gång. Dagen efter så byter livet plötsligt skepnad, från det levande till den läbbiga men dock kraftfulla döden. Min tillitsfulla gyllene bärare av glädje, värme, kärlek, vänskap, närhet och med en stor portion klokhet, dessutom en kämpe in i det sista, blev akut sjuk.

Mina tårar strömmade oavbrutet, det var en förfärlig dag och alla kommande dagar, när döden knackade på. Avskedets stund hade kommit. Du min vän blev hastigt och akut sjuk och plötsligt var tiden som var kvar av ditt liv och vårt liv tillsammans minimal.

Allt var hjärtskärande.

Du kom snabbt in på djursjukhuset, med hjälp från en av djurens hjältar-djurambulansen, och där hos veterinären avslutades ditt liv och du fick somna in, för alltid, med mina armar runt dig, omsvept i din hundpläd som du gillade bäst, och med en leksak som ett slags avsked, jag fick inte med mig något annat i all hast som blev.

Älskad och saknad, i början var smärtan och sorgen över att min hund hastigt blivit sjuk och dött förfärlig, det mesta kändes hopplöst i den tomhet som blev påtaglig och markant efter dig - min eminenta följeslagare i livet.

Allt! fanns kvar hemma, din mat, ditt hundgodis, dina kexben, ditt koppel, dina hundtäcken, dina halsband, dina selen, din vattenskål, din matskål, allt utom du min fina vovve. Du var kvar på djursjukhuset, död och skulle inte komma hem mer.

Sorgvågorna har tidigare varit höga, men har nu blivit både mindre och är inte lika starka som tidigare. De kommer men det blir allt mer sällan, och mellan sorgvågorna inehåller livet mer ljus, glädje och många fina underbara glada minnen. En dag har jag överlevt sorgen, men med ärr efter att ha älskat djupt.

15,5 år är ett långt hundliv, i all saknad och ledsenhet, så är jag ändå väldigt tacksam att just jag, fick ha en så fantastisk hund, som du min Izza, och att du levde i så många år med mig.

 

Ett otroligt minne är när du var 15 år, och vann en stor hundtävling i Sverige. Det var Royal canins tävling ettriktigthundår som tillsammans med radiokanalen Mix Megapol skulle utse en guldvinnare av ettriktigthundår. Royal canin ville förändra ordets innebörd till att visa när hunden njuter av livet. Sedan skulle 10 finalister som blev utvalda, gå vidare till programledarna på Mix Megapol, som då skulle i sin tur välja ut sin favorit av hundfoto. Gry Forsell valde Izza, när 10 stycken av hundratals, hade blivit 4 stycken, skulle de läggas ut på radiokanalens Fb-sida under 4 dagar, då svenska folket skulle rösta fram två finalister som skulle gå till finalen den femte dagen. Allt i direktsändning den femte dagen som då var final i hundfrågetävlingen.

Izza var i stark ledning från dag 1 till finaldags. Jag kom med i hundfrågetävlingen med tvåan och vann med endast 1 poäng. Det var en storvinst vi vann, ett års förbrukning av hundfoder och en lyxweekend på Häringe slott för fyra personer och hundar. Så roligt det var att vi vann, tillsammans med alla som röstat fram Izza, mycket svårtoppat, så säg.

Fodret skänkte vi dels 50 kg till Izzas uppfödare och de andra 100 kg hundfoder som var kvar, skänkte vi till Hundstallet i Stockholm och allt detta var Izza med på.

Lyxweekenden hoppades jag innerligt att min vovve skulle leva och må bra till, så att hon kunde ta del av den stora vinsten och få njuta av storvinsten hon hade fixat till mig och de andra.

 

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte när döden sveper in med full kraft i livet och ger sorg, saknad och tomhet och där någonstans i sitt sorgearbete ska man hitta eller komma fram till en acceptans för att själv kunna gå vidare i livet.

Ett sorgearbete är svårt, tungt och hårt arbete. Du har saknaden och tomheten som en medföljande skugga i ditt liv och måste börja hitta förhållningssätt i sorgen och saknaden, för det är inte bara att tiden läker sorgen i själ och hjärta, utan du måste själv vara aktiv i ditt sorgearbete, när du kommit så långt i sorgen, för att kunna bearbeta sorgen och komma vidare i sorg faserna.

För att hedra min hund så bjöd jag med en av hennes dagmatte och daghusse och deras hund och en väninna till att dela vinsten. Skälet var att jag bjöd in dessa personer var att min vovve tyckte väldigt mycket om sin dagmatte/daghusse och deras hund.

 

Det kändes tungt och sorgligt att åka och ta del av lyxvinsten utan min hund, speciellt ont gjorde det när det inte gavs utrymme till att vi pratade och mindes min hund, som nu var död. Jag fick kämpa med gråt och känslan av att bli avvisad i min sorg.

Men du min vovve var med mig, vinnarfotot inramat skänkte jag till Häringe slott, du fick stå i slottets foaje ett halvår framåt, sedan flyttades du till en plats som inte är lika fin som tidigare. Men det gör inget, för du har bästa och fina platsen i mitt hjärta.

 

Att sörja ett djur/hund är viktigt, tillåt dig det, du går igenom samma sorg faser som när du sörjer en människa, ingen större skillnad, det visar att du kan knyta an, och visar sundhetstecken, annat vore konstigt, jag har medans min fina vovve levde mist människor som stått mig nära och var viktiga för mig, människor som hastigt dött och dött alldeles för tidigt både för mig men också i deras egna liv. Min fantastiska hund var den som gav så mycket stöd till mig, genom sin närvaro och gjorde att jag höll livslusten intakt under sorgen.., när jag miste människor som jag älskat och nu är borta för alltid. Idag är jag utan min otroliga hund och sörjer henne, men en dag hoppas jag på att sorgen vänds till mycket ljus och glädje i mitt liv.

 

För mig har det inte funnits någon känslomässig skillnad i sorgen att sörja en hund eller människa, det har inte heller varit så i livet heller, min hund är betydelsefull och är en familjemedlem.

Nu finns du min Izza som en starkt lysande stjärna på hundhimlen, och jag är bäraren, djupt i mitt hjärta av alla fina, fantastiska minnen vi hade tillsammans.

Tack min fina vovve för att du förgyllde i mit liv--Vila i frid, "mitt hjärta"

Ywonne Viklund  Publicerad i Morrr.com 27 dec-2016