20. aug, 2017

1,2,3,4,a uttagningar gav resultat-Räddningshundsutbildning

Att få äran av att äga en stabil och trygg hund är fantastiskt. Vi hade byggt upp en bra kommunikation oss emellan, ett samarbete som baserades på ett samspel och kontakt, som i sin tur bygger på ömsesidig respekt och att jag som förare kan "läsa" min hund. Hundar precis som människor dras till balans, genom att uppträda balanserat och lugnt får jag en hund som vill vara med mig som ägare och följsamheten utvecklas. Lägg till också att min hund var tränad och miljöstark redan innan inträdesprovet till Räddningshund "peace of cake" tänkte jag att det var, men ack vad jag bedrog mig.

 

1.a uttagningen bestod av att vi skulle promenera i skogsmiljö ute i Rosersberg.

-Bara det, tänkte jag, så enkelt. Efter att vi hade gått i kraftigt kuperad terräng med stup, där vi i gruppen skulle samarbeta och hjälpas åt att på ett säkert sätt få ner våra hundar eller uppför stupen, så började jag tänka om. Det var inte kul att stå på små platåer, och samtidigt ta emot nästa hund i famnen, så att den kände sig trygg och framförallt att hålla balansen, så att vi inte--Oj då där trillade vi ner.

Nu gick allt bra i gruppen och dess hundar. Efter 4 timmar bestående av kuperad skogsmiljö, ta emot hundar i stupskogsmiljö, ett traskande så var vi rätt slut alla i gruppen, men uttagningen var klar för denna gång.

Vi gick vidare till nästa uttagning som var om en vecka igen.

2,a uttagningen var inga problem för oss, uttagningen handlade om miljöpåverkan på hunden som skulle bedömas. Denna gång handlade det om att för hunden gå på olika underlag, men även rörliga, ostabila underlag. Min hund tyckte det bara var roligt, speciellt de rörliga.

Eld var inte heller något som påverkade min hund, då handlade det att i stora eld fat hade de startat eldar så det brann för fullt, och vi som ekipage ska gå förbi dessa på nära håll, men givetvis med säkerhetsmarginal. Buller som starka ljud--inga problem, och det bullrade rejält, de använde stora kjedjor som de bland annat slängde i stora metalliska fat. Skott inga problem, det hade vi också tränat innan, såsom miljöträning.

Mörkertest var i kulverten, min hund följde mig som "hand i handsken". Sedan som sista moment skulle vi pröva brandtrapporna. Det är brandtrappor som är i metall och sitter på utsidan av hus i olika höjder. Först hade vi en fikastund innan det momentet skulle prövas. Instruktören säger till oss att "inte pröva på egen hand" klart och tydligt till oss alla.

Men vad tror du hände? Naturligtvis var det en med sin hund, som inte tagit till sig vad han hade sagt. Så när de hade hamnat på första etagen av brandtrappan, som redan då var högt upp, så hördes ett "hjälp" "hjälp"... och en hund som gnällskrek. Själv höll jag på att sätta kaffet i halsen, när jag hörde och såg detta. Vad händer??. Nu hade hunden fått panik och skulle kasta sig ut från brandtrappan, flera meter upp i luften, ner mot marken, det var bara luft på sidorna, och ägaren/föraren fick hålla emot allt vad hon orkade, samtidigt som hon skrek på hjälp och grät, ägaren höll på sakta och säkert också hamna i panik. Men händelsen slutar bra på det sättet att ingen av dem skadade sig. Det var några av killarna som snabbt tog sig upp på brandtrappan och en av dem tog upp den stora "flatten" i sin famn och bar ner den till fast mark, med en lättad matte. Något mer fick de inte gå vidare i.

 

Vi gick vidare till uttagning 3, efter en vecka igen. Denna gång skulle vi ta oss igenom en husravin, längst ner under husets sönderfallna delar. Vassa kanter, gropar, alltid lyfta sin hund över det som kunde skada. Vissa partier var så lågt i tak, att det enda sättet var att lägga sig raklång på magen och häva sig fram på underarmarna/armbågarna och samtidigt ha koll på ens hund, för den ska ju vara med mig hela tiden. 

När vi hade ålat oss fram en bit  och min fina hund var tätt intill, det var som hon var född till detta, så stannade jag upp och tänkte "vad håller jag på med?" medans jag låg och funderade på det, så hör jag en röst ( vi blir hela tiden bedömda av 3-4 personer som är utbildade inom området ) som säger--Hur går det fröken Viklund?

-Jo det går bra, ville bara djupandas lite, innan vi fortsätter, kunde ju inte säga att jag undrade vad jag höll på med under ett uttagningsprov.

-Det är bra säger rösten, varsågod och fortsätt. Samtidigt så kom min envishet och uthållighet till stöd och vi slutförde provet och gick vidare till det ordinarie inträdesprovet för Räddningshundsutbildning. Nu var utsållningen klar, av 30 stycken ekipage från början, så var vi 12 kvar som skulle göra det ordinarie inträdesprovet.

4,e uttagningen--Inträdesprovet till Räddningshundsutbildningen gick galant, där alla moment ingick som tidigare, men också hundens sökintresse för människor, figurantintresse, samarbete förare-hund, kontakthälsning, aktivitet figuranter, aktivitetsnivån, hantering av andra, distraktion av hundar.

Vi blev godkända till Räddningshundsutbildningen.

 

Det är stora krav på hund och förare. Hunden ska kunna arbeta/söka människor/barn i osäkra miljöer, bland bråte, lösa och instabila underlag, höga höjder, rök, buller, starka ljud, eld, skott, allt detta får inte påverka hunden. Hunden ska vara orädd och obekymrad. Dessutom tillkommer ett starkt sökintresse och ha lätt för att bilda tillfällig flock, med andra ord tycka om främmande människor.

Krav på föraren, svensk medborgare, lägst 18 år, terränggående, klara av att jobba under stress och i svåra förhållanden. Villig att tjänstgöra i nationellt och internationella uppdrag, medlem i SBK, ha fysiska förutsättningar, ha god förmåga att samarbeta med andra människor, och vara en duktig hundförare. 

Så det är lite att tänka på om du är intresserad av att pröva in till Räddningshundsutbildningen tillsammans med din hund.

Bilden är från utbildningstiden, och inte från själva inträdesprovet.

 

Ywonne Viklund  Publicerad i Morrr.com 29/11-16