26. nov, 2017

Vem ser hunden? och hur den mår i familjer där våld förekommer, eller i en relation där mannen utövar våld mot kvinnan.

Hundens utsatthet i våldsamma situationer och dess konsekvenser blir detsamma som hos kvinnan barnet/en konsekvenser i form av hot, skador, död.

När jag gick utbildningen grund och fortsättning i "mäns våld mot kvinnor" och "i nära relationer", så fick vi veta hur vanligt det är att mannen pressar kvinnan för att kunna utöva makt över henne genom att hota ha ihjäl, och/eller skada hunden allvarligt.

Ibland hot, men för det mesta hot som sätts i realitet genom att skada hunden eller helt sonika åka till veterinären för avlivning.

När kvinnan misshandlas och kanske knappt kan gå och är blåslagen. VEM ser hunden som varit en iakttagare av våldet, eller en räddare som gått emellan hundägare och förövare, där hunden själv skadas. VEM hjälper hunden? Orkar ägaren göra det, som själv är misshandlad? finns det någon person i hennes omgivning som hjälper hunden? som inte tittar bort, som vågar se-vågar fråga, agera och erbjuda hjälp.

En hund som är utsatt för våld eller är i en hotfull miljö och/eller där våld förekommer, blir en mycket stressad och otrygg hund, eller så blir hunden traumatiserad. Våldet blir en stressutlösande faktor för hunden, som akut smärta, eller att hotet om våld gör så att hundens kropp sätts i alarmberedskap.

Lägg till sömnbrist i dessa situationer och de plötsliga förändringarna i hemmiljön, som sker när mannen börjar misshandla kvinnan, barn om de finns med i bilden och/eller hunden, som nu befinner sig i en total utsatthet. En stark rädsla, där hunden far illa, hunden kan inte fly undan, det finns inget beskydd för hunden. All kommunikation är sönderfallen mellan människa och hund, tilliten är svårt skadad.

 

Hunden visar starka symtom på stress, som nervositet, är lättskrämd, stark rastlöshet går, springer fram och tillbaka, kan inte slappna av. Hunden kan överreagera på händelser, kissa på sig vid höga ljud, strykrädda, kan inte vara ensamma, kan bli aggresiv vid trängdhet. Ytterligare ett av många symtom på stress är från hundens mage, i form av diarre och kräkningar, hunden ger ett allmänt intryck av att se sjuk ut, svans mellan benen, och förmodligen är den sjuk.

 

Alla verksamheter som möter djur och människor, där det visar sig att våld förekommer, skulle vara en självklarhet i de bästa av världar att frågorna skulle komma, som synliggör våldet hos kvinnan, och att kopplingen  görs- Att där det finns våld i relationer, där kan våld finnas-utövas också på familjens djur och barn. Att kunna vidga perspektivet, när den våldsutsatta kvinnan behöver stöd och hjälp, fråga också om det finns djur i hushållet, eller om det finns djur kvar i hemmet, behöver djuret också skydd.

Kontakta djurskyddsinspektörerna på Länsstyrelsen eller VOOV.nu som hjälper till att förmedla jourhem för hunden/djuret, så att kvinnan kan komma själv till ett skyddat boende.

För tyvärr så finns det inte många skyddade boende som tar emot kvinnan och hennes hund.

Vid polisanmälan så ska naturligtvis djurets utsatthet också komma med. Att utreda djurets situation. Åklagaren ska vara ajour med djurskyddslagen och ta upp hot och våld mot djuret i åtalet. Ett besöksförbud som gäller förövaren ska ju naturligtvis omfatta hunden.

Skyddet vilar på de ideella organisationerna idag och skulle också vara på kommunal och regional nivå i form av djurstall där hunden kunde vara, helst boende tillsammans med djurägaren. 

För vem/vilka är hundens bästa vänner i dessa situationer, när hunden alltid vill vara människans bästa vän. 

Publicerad på Morrr.com 2017

 

 

16. sep, 2017

En av många uppgifter en rutinerad duktig eftersökshund kan ha, är att bistå med att spåra fram kid/en när en viltolycka skett och mamma rådjurs (get) dött. Det var vad som hände oss, mig och min hund när vi fick uppdraget--Efter vi gjort/gått ett viltspårprov som var upptill 24 timmar gammalt. Strax därefter började det skarpa eftersöket för oss som eftersöksekipage. Uppdraget var att spåra fram kid(en) och "söka av" så att det var tomt på kiden i skogsområdet. 

Men jag tar det från början denna på sätt och vis solskenshistoria, för rådjurskidet.

En utbildad eftersökshund är en hund som är skicklig på att spåra, och att dess förare kan läsa sin hund. Dessutom ska de bägge, hund och förare ha ett bra samarbete med varann, vara ett effektivt eftersöksekipage, för att kunna lösa eftersöket med ett lyckat resultat.

En duktig eftersökshund ska de som bedriver klövviltsjakt ha tillgång till inom 2 timmar enligt lagen.

En rutinerad eftersökshund uppgifter är att när ett ex. rådjur eller älg blir skottskadat av jägaren/skytten så ska en eftersökshund sättas in för att spåra fram och djuret blir avlivat, och det är för att djuret ska slippa ett onödigt lidande.

En komplett eftersökshund ska kunna allt från att spåra, springa ifatt och ställa djuret eller avliva djuret till att rapportera eller ge dödviltskällning. 

När det är viltolyckor så har polisen huvudansvaret till att en eftersökshund kommer på plats, eller att en viltvårdare hjälper till att få fram en eftersökshund.

En eftersökshund ska klara av att sortera många dofter, andra människor och hundar och djur som trampat runt i spåret, (flyktvägen) hunden ska klara att koncentrera sig ibland flera kilometrar, i starkt solsken och värme eller i hällregn, då dofter/spårdelar kan regna bort.

För mig och min hund började det den varma försommarkvällen i juni med, att jag och min eminenta spårhund gick ett rörligt officielt spårprov, som vi gjort rätt många gånger, dels för att hålla motivationen uppe på konstlade spår (viltspårprov) och även som en rolig tävlingsform, lika många gånger kunde vi tävla på de ordinarie viltspårproven också, och i de klasserna är/kan spåren vara upp till 24 timmar gamla.

När vi gått spåret med bra resultat så hände viltolyckan, och domaren som också arbetade som viltvårdare satte in oss på en gång på det skarpa eftersöket, han konstaterade att rådjursmamman hade så mycket mjölk i juvren så hon måste ha kid i närheten, därav uppdraget. Medans så hade det kommit en jägare till,som skulle ta hand om kidet/en när vårt eftersök var klart.

Sagt och gjort, vi började med det skarpa eftersöket, och det var att bland annat att börja med att ställa frågorna, från vilket håll rådjursgeten kom ifrån, det var väldigt mycket skog på bägge sidor av bilvägen. Hon kom därifrån blev svaret och en svepande arm, som visade ett håll utifrån skogen. 

Jag lät min hund söka av skogsområdet och lät honom gå ut i linan helt, tills jag läste av honom att han fick upp spåret, och spårningen började, sedan efter en kort stund så var eftersöket klart, min hund stoppade jag på c:a 20meter innan, där kidet var, och jägaren som gick med oss, tog hand om kidet. Vi fortsatte eftersöket en stund till för att veta om det bara var ett kid eller två, som det ofta kan vara, men det var bara ett.

Viltvårdaren konstaterade det också genom att säga, att hon var så liten så hon hade inte kunnat haft två kid. Nåvälan jägaren tog hem kidet och jag sa hej till kidet och hejdå, och ansåg att min hund var fantastisk.

Efter en månad så var vi och hälsade på hemma hos jägaren och hans familj, där kidet hade fått namnet Stina och skulle senare placeras ut, men nu var hon hemmastadd i soffan.

Bilden är därifrån när kidet Stina var c:a en månad

Ywonne Viklund   Publicerad på Morrr.com 13/2-17

2. sep, 2017

Cockern är en riktig hund, varken en leksakshund eller något viljelöst kramdjur. Trots att cockern påminner om en av Disneys tecknade hundar så är det fortfarande en hund, som ursprungligen är en stötande och apporterande fågelhund med dess behov.

 

Visst vore det bra om människan var lika bevandrad i hundspråk, som hunden i människospråk. Nu är det inte alltid så. Människan har många gånger svårt att tyda vad hunden försöker meddela med sina signaler till ägaren. Hunden är ett flockdjur och är inställd på att samarbeta tillsammans med sin ägare. Matte eller husse OCH hunden samspelar till att lösa en uppgift, hundägandet blir roligare, både för hundägaren och hunden. För att kunna samspela så bygger det på en bra kontakt emellan matte/husse och hunden, som bygger på ett förtroende, en tillit från bägge håll. Hunden litar och är trygg med sin ägare och ägaren känner och litar på sin hund.

Cockerspanieln är ursprungligen en hund som är avlad för att stöta upp och apportera småfågel i nära samarbete med föraren. En cocker vill vara nära sin ägare, och är tillgiven med ett mjukt sätt, i kombination med att cockern är vänlig, livlig och dessutom har en portion envishet så behöver en cocker lära sig, vad som gäller i livet och vardagen med en fast och vänlig hand av ägaren.

Många gånger så tillgodoses inte hundens ursprungliga behov ( som ex. jakt och viltspår) utan hunden går som sällskapshund, som i en del fall går bra men inte alltid.

 

Så plötsligt en dag, verkar hunden på dåligt humör, den morrar och visar tänderna med korta mungipor, vid sin matskål, och eller försvarar sina ben.

Vart tog den sockersöta cockerspaniel valpen vägen? och som nu starkt påminner om en arg best, istället för den ljuva timida hunden.

Vägen fram till händelsen vid matskålen har övervägande varit en oförståelse av att "läsa" hund- att förstå hundspråket, för visst har hunden visat och förmedlat sina signaler och beteenden, allt enligt hundspråket, men också en fostran av hunden, där ägaren lär hunden vad som är tillåtet och inte tillåtet.

Den fasta handen har uteblivet.

Vad kan morret stå för i vissa situationer, en hund som morrar, varnar enligt hundspråket och är inte en aggresiv handling just då, men kan bli om morret trappas upp, och om hunden visar på självsäkerhet och är orädd.

 

Några exempel på vad morrningar kan betyda.

En tik som blivit skendräktig, har en hormonell förändring, och har ett beteende som att hon har valpar, skendräktigheten börjar från löpningens sista dag och två månader framåt. Litar inte tiken på personerna runt tiken och som hon anser utgör ett hot mot de inbillade valparna, så kan morrningarna komma. Aldrig bråka med en tik som är skendräktig, som morrar och varnar, inga lekande barn i hennes närhet, utan lugn och ro ska tiken ha och visad vänlighet. Öka den fyssiska motionen och även den mentala stimulansen, men kräv inte prestationer.

Vaktar och morrar vid matskålen, bestraffa INTE eller hota hunden, det blir omöjligt att bygga ett förtroende er emellan vid morrningar, det gör allting värre.

Ha det som regel att ta inte maten ifrån hunden, finns inga skäl till det. Hunden ska kunna lita på att maten den har fått, är hundens och att hunden får äta i lugn och ro, det förekommer ingen konkurrens om maten mellan er. Förresten hur kul skulle det vara om du själv är hungrig och får en tallrik med mat och har börjat äta och plötsligt tas tallriken undan innan du har ätit klart, säkert skulle ditt tålamod ta slut efter X antal gånger detta görs.

Däremot så kan du ibland blanda i godbitar i hundens matskål.

Byteshandel när hunden vaktar ben, det byggs upp redan när valpen är liten, valpen får något som är bättre i utbyte mot benet, och får sedan tillbaka benet, efter en stund, hos mig, så får du en hund som inte vaktar sina ben.

Morrningar kan stå för att hunden är rädd eller osäker, ex, vid möte med en främmande person som är för påflugen på hunden.

Morret kan betyda att hunden har smärta, som då är ett medicinskt problem och ska utredas av veterinär.

Hunden kan morra i tid och otid, kan vara att hunden är stressad.

En signalkänslig hund kan morra och tala om att den vill vara ifred. Det finns alltid en anledning när en hund varnar och börjar att morra.

 

Viktigt att inte misstolka en hunds hotsignaler. Morret är en del av hotsignal på hundens språk. Morret har olika ljudnivåer. En hund som är självsäker och hotande har ett dovt, mörkt morr, morrningen verkar komma djupt ner i magen. Nu är det allvar. Mer vanligt är att hunden är osäker och rädd. Morrningarna har en ljusare ton, det är en markant skillnad på dessa olika morrningar. Morrningar av en rädd och osäker hund visar upp en annan del av sitt hundspråk, lite ihopkurad, svansen neråt, öronen bakåtstrukna, ger en del av hundens kroppspråk och situation att "läsa" av för ägaren.

En hund som morrar ger en varningssignal, det är inte en aggressiv handling. Däremot är det viktigt att "läsa" hela hunden, var finns tyngdpunkten, är det frambenen på hunden, är hunden stel och sträcker på sig, hur höjd är svansen, är öronen framtippade, är mungiporna korta, hur ser blicken ut, hotfull och aggressiv, hur böjer hunden nacken allt enligt hundspråket. En hund som är självsäker och orädd och gör sig stor med alla andra delar i kroppsspråket, som jag nämnt, kan bli aggressiv i situationen.

 

En hund som morrar är inte aggressiv just då, utan den varnar och ger en hotsignal, men hunden kan övergå till att bli aggressiv i den situation som råder, både självsäkra och rädda osäkra hundar kan bli aggressiva, även om hunden är sjuk och har smärta, kan den bli aggressiv.

 

Innan ett bett kommer från en aggressiv hund, så kan hunden ha försökt med markeringar och/eller nafsningar som inte är bett, bett ger sår, när det handlar om bett så har huden blivit perforerad, det är en väldig skillnad på dessa aggressiva handlingar, så det är lika viktigt att kunna "läsa" hund enligt hundspråk som att läsa situationen.

Det händer men är inte så vanligt att det förekommer, inte bara hos cockern utan även hos andra raser att hunden reagerar utan att visa varningssignaler, att den aggressiva attacken går från noll till hundra på en gång, man brukar tala om cocker rage.

När det ser ut så att en hund attackerar utan nämnvärd varning eller provokation, så kan det förekomma att bithämningarna saknas hos hunden, och då är vi tillbaka på det viktiga avelsarbetet hos uppfödarna, att inte använda hundar som uppvisar eller nära släktingar till hunden som uppvisar aggressivt beteende och går till attack utan förvarning, att de inte används i avelsarbetet. Dessutom är det av största vikt att dessa hundar undersöks av veterinärer (koll av hjärnan) och inte av hundtränare.

Ywonne Viklund  Publicerad i Morrr.com 14/12-16

 

28. aug, 2017

Livet ruskar och skakar om, och det gäller att rusta sig inför sorgen när den drabbar. Likt dina vattendroppar som du, min vovve skakar ur din päls, så har mina tårar runnit under året som gått.

 

Min älskade vovve, du var äldre av de äldres skara. Vi är inte många som har fått den stora förmånen att få uppleva att ens hund blir så gammal som 15,5 år och fortfarande ha sin värdighet kvar. Det hade du min vovve, visst började dagarna och livet hasta på, till det oundvikliga slutet, men du var pigg med många årsringar.

Julen hade gått gilla gång. Dagen efter så byter livet plötsligt skepnad, från det levande till den läbbiga men dock kraftfulla döden. Min tillitsfulla gyllene bärare av glädje, värme, kärlek, vänskap, närhet och med en stor portion klokhet, dessutom en kämpe in i det sista, blev akut sjuk.

Mina tårar strömmade oavbrutet, det var en förfärlig dag och alla kommande dagar, när döden knackade på. Avskedets stund hade kommit. Du min vän blev hastigt och akut sjuk och plötsligt var tiden som var kvar av ditt liv och vårt liv tillsammans minimal.

Allt var hjärtskärande.

Du kom snabbt in på djursjukhuset, med hjälp från en av djurens hjältar-djurambulansen, och där hos veterinären avslutades ditt liv och du fick somna in, för alltid, med mina armar runt dig, omsvept i din hundpläd som du gillade bäst, och med en leksak som ett slags avsked, jag fick inte med mig något annat i all hast som blev.

Älskad och saknad, i början var smärtan och sorgen över att min hund hastigt blivit sjuk och dött förfärlig, det mesta kändes hopplöst i den tomhet som blev påtaglig och markant efter dig - min eminenta följeslagare i livet.

Allt! fanns kvar hemma, din mat, ditt hundgodis, dina kexben, ditt koppel, dina hundtäcken, dina halsband, dina selen, din vattenskål, din matskål, allt utom du min fina vovve. Du var kvar på djursjukhuset, död och skulle inte komma hem mer.

Sorgvågorna har tidigare varit höga, men har nu blivit både mindre och är inte lika starka som tidigare. De kommer men det blir allt mer sällan, och mellan sorgvågorna inehåller livet mer ljus, glädje och många fina underbara glada minnen. En dag har jag överlevt sorgen, men med ärr efter att ha älskat djupt.

15,5 år är ett långt hundliv, i all saknad och ledsenhet, så är jag ändå väldigt tacksam att just jag, fick ha en så fantastisk hund, som du min Izza, och att du levde i så många år med mig.

 

Ett otroligt minne är när du var 15 år, och vann en stor hundtävling i Sverige. Det var Royal canins tävling ettriktigthundår som tillsammans med radiokanalen Mix Megapol skulle utse en guldvinnare av ettriktigthundår. Royal canin ville förändra ordets innebörd till att visa när hunden njuter av livet. Sedan skulle 10 finalister som blev utvalda, gå vidare till programledarna på Mix Megapol, som då skulle i sin tur välja ut sin favorit av hundfoto. Gry Forsell valde Izza, när 10 stycken av hundratals, hade blivit 4 stycken, skulle de läggas ut på radiokanalens Fb-sida under 4 dagar, då svenska folket skulle rösta fram två finalister som skulle gå till finalen den femte dagen. Allt i direktsändning den femte dagen som då var final i hundfrågetävlingen.

Izza var i stark ledning från dag 1 till finaldags. Jag kom med i hundfrågetävlingen med tvåan och vann med endast 1 poäng. Det var en storvinst vi vann, ett års förbrukning av hundfoder och en lyxweekend på Häringe slott för fyra personer och hundar. Så roligt det var att vi vann, tillsammans med alla som röstat fram Izza, mycket svårtoppat, så säg.

Fodret skänkte vi dels 50 kg till Izzas uppfödare och de andra 100 kg hundfoder som var kvar, skänkte vi till Hundstallet i Stockholm och allt detta var Izza med på.

Lyxweekenden hoppades jag innerligt att min vovve skulle leva och må bra till, så att hon kunde ta del av den stora vinsten och få njuta av storvinsten hon hade fixat till mig och de andra.

 

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte när döden sveper in med full kraft i livet och ger sorg, saknad och tomhet och där någonstans i sitt sorgearbete ska man hitta eller komma fram till en acceptans för att själv kunna gå vidare i livet.

Ett sorgearbete är svårt, tungt och hårt arbete. Du har saknaden och tomheten som en medföljande skugga i ditt liv och måste börja hitta förhållningssätt i sorgen och saknaden, för det är inte bara att tiden läker sorgen i själ och hjärta, utan du måste själv vara aktiv i ditt sorgearbete, när du kommit så långt i sorgen, för att kunna bearbeta sorgen och komma vidare i sorg faserna.

För att hedra min hund så bjöd jag med en av hennes dagmatte och daghusse och deras hund och en väninna till att dela vinsten. Skälet var att jag bjöd in dessa personer var att min vovve tyckte väldigt mycket om sin dagmatte/daghusse och deras hund.

 

Det kändes tungt och sorgligt att åka och ta del av lyxvinsten utan min hund, speciellt ont gjorde det när det inte gavs utrymme till att vi pratade och mindes min hund, som nu var död. Jag fick kämpa med gråt och känslan av att bli avvisad i min sorg.

Men du min vovve var med mig, vinnarfotot inramat skänkte jag till Häringe slott, du fick stå i slottets foaje ett halvår framåt, sedan flyttades du till en plats som inte är lika fin som tidigare. Men det gör inget, för du har bästa och fina platsen i mitt hjärta.

 

Att sörja ett djur/hund är viktigt, tillåt dig det, du går igenom samma sorg faser som när du sörjer en människa, ingen större skillnad, det visar att du kan knyta an, och visar sundhetstecken, annat vore konstigt, jag har medans min fina vovve levde mist människor som stått mig nära och var viktiga för mig, människor som hastigt dött och dött alldeles för tidigt både för mig men också i deras egna liv. Min fantastiska hund var den som gav så mycket stöd till mig, genom sin närvaro och gjorde att jag höll livslusten intakt under sorgen.., när jag miste människor som jag älskat och nu är borta för alltid. Idag är jag utan min otroliga hund och sörjer henne, men en dag hoppas jag på att sorgen vänds till mycket ljus och glädje i mitt liv.

 

För mig har det inte funnits någon känslomässig skillnad i sorgen att sörja en hund eller människa, det har inte heller varit så i livet heller, min hund är betydelsefull och är en familjemedlem.

Nu finns du min Izza som en starkt lysande stjärna på hundhimlen, och jag är bäraren, djupt i mitt hjärta av alla fina, fantastiska minnen vi hade tillsammans.

Tack min fina vovve för att du förgyllde i mit liv--Vila i frid, "mitt hjärta"

Ywonne Viklund  Publicerad i Morrr.com 27 dec-2016

 

 

20. aug, 2017

Att få äran av att äga en stabil och trygg hund är fantastiskt. Vi hade byggt upp en bra kommunikation oss emellan, ett samarbete som baserades på ett samspel och kontakt, som i sin tur bygger på ömsesidig respekt och att jag som förare kan "läsa" min hund. Hundar precis som människor dras till balans, genom att uppträda balanserat och lugnt får jag en hund som vill vara med mig som ägare och följsamheten utvecklas. Lägg till också att min hund var tränad och miljöstark redan innan inträdesprovet till Räddningshund "peace of cake" tänkte jag att det var, men ack vad jag bedrog mig.

 

1.a uttagningen bestod av att vi skulle promenera i skogsmiljö ute i Rosersberg.

-Bara det, tänkte jag, så enkelt. Efter att vi hade gått i kraftigt kuperad terräng med stup, där vi i gruppen skulle samarbeta och hjälpas åt att på ett säkert sätt få ner våra hundar eller uppför stupen, så började jag tänka om. Det var inte kul att stå på små platåer, och samtidigt ta emot nästa hund i famnen, så att den kände sig trygg och framförallt att hålla balansen, så att vi inte--Oj då där trillade vi ner.

Nu gick allt bra i gruppen och dess hundar. Efter 4 timmar bestående av kuperad skogsmiljö, ta emot hundar i stupskogsmiljö, ett traskande så var vi rätt slut alla i gruppen, men uttagningen var klar för denna gång.

Vi gick vidare till nästa uttagning som var om en vecka igen.

2,a uttagningen var inga problem för oss, uttagningen handlade om miljöpåverkan på hunden som skulle bedömas. Denna gång handlade det om att för hunden gå på olika underlag, men även rörliga, ostabila underlag. Min hund tyckte det bara var roligt, speciellt de rörliga.

Eld var inte heller något som påverkade min hund, då handlade det att i stora eld fat hade de startat eldar så det brann för fullt, och vi som ekipage ska gå förbi dessa på nära håll, men givetvis med säkerhetsmarginal. Buller som starka ljud--inga problem, och det bullrade rejält, de använde stora kjedjor som de bland annat slängde i stora metalliska fat. Skott inga problem, det hade vi också tränat innan, såsom miljöträning.

Mörkertest var i kulverten, min hund följde mig som "hand i handsken". Sedan som sista moment skulle vi pröva brandtrapporna. Det är brandtrappor som är i metall och sitter på utsidan av hus i olika höjder. Först hade vi en fikastund innan det momentet skulle prövas. Instruktören säger till oss att "inte pröva på egen hand" klart och tydligt till oss alla.

Men vad tror du hände? Naturligtvis var det en med sin hund, som inte tagit till sig vad han hade sagt. Så när de hade hamnat på första etagen av brandtrappan, som redan då var högt upp, så hördes ett "hjälp" "hjälp"... och en hund som gnällskrek. Själv höll jag på att sätta kaffet i halsen, när jag hörde och såg detta. Vad händer??. Nu hade hunden fått panik och skulle kasta sig ut från brandtrappan, flera meter upp i luften, ner mot marken, det var bara luft på sidorna, och ägaren/föraren fick hålla emot allt vad hon orkade, samtidigt som hon skrek på hjälp och grät, ägaren höll på sakta och säkert också hamna i panik. Men händelsen slutar bra på det sättet att ingen av dem skadade sig. Det var några av killarna som snabbt tog sig upp på brandtrappan och en av dem tog upp den stora "flatten" i sin famn och bar ner den till fast mark, med en lättad matte. Något mer fick de inte gå vidare i.

 

Vi gick vidare till uttagning 3, efter en vecka igen. Denna gång skulle vi ta oss igenom en husravin, längst ner under husets sönderfallna delar. Vassa kanter, gropar, alltid lyfta sin hund över det som kunde skada. Vissa partier var så lågt i tak, att det enda sättet var att lägga sig raklång på magen och häva sig fram på underarmarna/armbågarna och samtidigt ha koll på ens hund, för den ska ju vara med mig hela tiden. 

När vi hade ålat oss fram en bit  och min fina hund var tätt intill, det var som hon var född till detta, så stannade jag upp och tänkte "vad håller jag på med?" medans jag låg och funderade på det, så hör jag en röst ( vi blir hela tiden bedömda av 3-4 personer som är utbildade inom området ) som säger--Hur går det fröken Viklund?

-Jo det går bra, ville bara djupandas lite, innan vi fortsätter, kunde ju inte säga att jag undrade vad jag höll på med under ett uttagningsprov.

-Det är bra säger rösten, varsågod och fortsätt. Samtidigt så kom min envishet och uthållighet till stöd och vi slutförde provet och gick vidare till det ordinarie inträdesprovet för Räddningshundsutbildning. Nu var utsållningen klar, av 30 stycken ekipage från början, så var vi 12 kvar som skulle göra det ordinarie inträdesprovet.

4,e uttagningen--Inträdesprovet till Räddningshundsutbildningen gick galant, där alla moment ingick som tidigare, men också hundens sökintresse för människor, figurantintresse, samarbete förare-hund, kontakthälsning, aktivitet figuranter, aktivitetsnivån, hantering av andra, distraktion av hundar.

Vi blev godkända till Räddningshundsutbildningen.

 

Det är stora krav på hund och förare. Hunden ska kunna arbeta/söka människor/barn i osäkra miljöer, bland bråte, lösa och instabila underlag, höga höjder, rök, buller, starka ljud, eld, skott, allt detta får inte påverka hunden. Hunden ska vara orädd och obekymrad. Dessutom tillkommer ett starkt sökintresse och ha lätt för att bilda tillfällig flock, med andra ord tycka om främmande människor.

Krav på föraren, svensk medborgare, lägst 18 år, terränggående, klara av att jobba under stress och i svåra förhållanden. Villig att tjänstgöra i nationellt och internationella uppdrag, medlem i SBK, ha fysiska förutsättningar, ha god förmåga att samarbeta med andra människor, och vara en duktig hundförare. 

Så det är lite att tänka på om du är intresserad av att pröva in till Räddningshundsutbildningen tillsammans med din hund.

Bilden är från utbildningstiden, och inte från själva inträdesprovet.

 

Ywonne Viklund  Publicerad i Morrr.com 29/11-16